onsdag 19 september 2012

Om morgonjoggning

Jag funderar allvarligt på om jag borde börja springa på morgonen före frukost (vakna 5 tiden!) och komma sig ut på en länk. Hur svårt kan det vara!? Jag har ju varit en morgonmänniska tidigare men på senare år har jag börjat titta på tv på kvällarna och då har det svängt från morgonpigg och kvällstrött till morgontrött och kvällspigg istället. Anledningen skulle mest vara att jag nu har ett litet barn och då skulle det kanske vara enklare att "smyga" sig iväg tidigt när hon sover.
Men de där funderingarna får jag fortsätta med i framtiden, det skulle i så fall bli aktuellt när jag börjar jobba igen. Sedan kanske de som springer på morgonen har ett stillasittande jobb. Som närvårdare är man ju i farten hela dagen och tänk om inte orken räcker till hela dagen då. Jag föredrar faktiskt att springa på morgonen eller efter morgonmålet, vid lunchtid ungefär. Men det går ju bara lediga dagar eller när man har kvällsskift.
Och en annan sak, det bästa är nog att på förhand ha inbokat vilka dagar man ska springa och då tar man sig ut oberoende om man är trött före. Man piggnar oftast till efter en bit och sen tycker man att det var bra att man "tvingade" sig ut.
Igår läste jag att man inte borde springa längre än 2 timmar i sträck som mest även om man tränar till ett maratonlopp. Och varannan helg räcker. Annars orkar man kanske inte med träningen resten av veckan och man blir bara onödigt trött av det. Har insett att jag inte bara tränat "fel" tidigare utan även sprungit onödigt länge och kanske onödigt långt. Ska nu lägga in mera såkallade kvalitetspass istället för att springa och gå i timtal.
Ja, det var nu mina tankar en regnig onsdag. Ikväll ska jag fara med syrran på ett spinning och bodypump pass till gymmet. Med bastu efteråt! Härligt:-)