Hej! I'm back eller vad man ska säga. Livet tog över, jobbet, hästintresset, vardagen som småbarnsförälder. Stressen!
Det började på en löpträning, i nov -13, en plötslig kraftig huvudvärk, som om någon hade skjutit en pil genom mitt huvud, höll på tills nästa dag.
Värken kom varje gång jag försökte träna.
Januari 2014 föll jag av en häst och bröt armen och stukade foten. Var sjukskriven och trodde att s.k. stressutlösta huvudvärken skulle ge med sej. Men efter 2månader och 3veckors sjukskrivning var huvudvärken bara värre. Enda lopp jag deltog i år 2014 var Botniacyklingen, där jag ändå lyckadest få en riktigt bra tid.
Men huvudvärken kom allt oftare, även när jag inte tränade. Sommaren -15 låg jag totaldäckad hela semestern, nåja jag orkade ju med normala sysslor, lite ridning, städning, osv. Men bara tack vare värkmedicin. Och värken fanns ju ändå där i huvudet och malde. Nu var och varannan dag.
Läkarbesök 1. Diagnos: Migrän , fick hem 100 tabletter pronaxen (nov -13)
Läkarbesök 2. Diagnos: positiv ansträngningsutlöst huvudvärk. Hjärnröntgen, visade ingenting avvikande, fick hem ytterligare pronaxentabletter. (Hösten -15)
Våren -16 var jag desperat, jag skulle göra allt som krävdes för att bli frisk och kunna springa igen. Jag gick på akupunktur några gånger och huvudvärken var borta som mest 8 dagar. Jag accepterade inte att vara sjuk. Jag gick också på nånting som kallas bioresonans där man kollar vilka näringsämnen man ev. har brist på och jag hade brist på b-vitaminer och magnesium. Vilket jag har ätit nu sedan dess. "Maskinen" kunde också se att mina binjurar började bli utmattade.
Men det var inte förrän tröttheten slog till på allvar som jag började fundera att det kunde ha med utmattning att göra. Men jag tyckte ju att jag vilade. Och att mitt enda problem var huvudvärk.
Fortfarande har jag ingen aning om det var utmattning eller något annat.
Jag blev nämligen sjukskriven pga symptom på stress, 2 veckor. På ett besök till arbetet berättade en vikarie att hon hade läst i någon tidning om atlasprofylax metoden.
Jag tyckte jag hade prövat mycket redan och hade nästan gett upp hoppet och trodde ju inte riktigt på att min atlas kota kunde ligga snett och orsaka huvudvärken. Det låter ju jättekonstigt. Men vid besöket hos en atlasprofilax fick jag veta att den var roterad. Jag fick behandling som består av en djupmassag av nackmusklerna. Det gjorde väldigt ont.
3 veckor har nu gått och jag har haft lite huvudvärk men inte alls så intensivt som tidigare.
Så summa summarum spelar ingen roll varför och hur metoden fungerar, enda jag bryr mej i är att jag får vara frisk!
Jag har kunnat springa 5 km några gånger och cyklade botniacyklingen i lördast.
När jag var som tröttast och hade som mest värk orkade jag knappt gå.
Hade aldrig kunnat föreställa mej att jag skulle hamna ut för något sånt här och nu tar jag verkligen inget för givet, njuter av att vakna värkfri! Och klagar någon på "småsaker" blir jag faktiskt arg. För det finns värre, mycket värre. Konstant extrem smärta måste ju ligga i toppklass av det värsta en människa kan drabbas av. Oberoende hur den uppkommit.
