Sedan jag började springa för 6-7 år sedan har jag hela tiden väntat på att jag ska bli bättre..och bättre, och bättre. Slå mina egna "rekord" som de flesta säkert också är ute efter. + Allt det andra roliga med joggning förstås :-) Att det är avstressande, rensar hjärnan efter en lång arbetsdag osv.
Efter att jag gick i löpskola 2010 -11 där jag lärde mig hur man ska träna så kände jag att jag blev rejält mycket bättre. Men långt ifrån så bra som jag vill bli. Ibland har det då kommit de gångerna jag fått feber och inte kan träna eller som nu, att operationssåret inte vill helna. Det känns som om, kanske nu inte allt men en del saker går emot en, alltså MOTGÅNGAR helt enkelt.
Jag tänker att jag vid det här laget borde klarat av flera maratonlopp och åtminstone 10 km på 50 minuter. Men då läser jag en del bloggar där man inte är riktigt nöjd ändå även om man klarat (drar till med ett exempel nu) 10 km på 45 minuter. Och det förstår jag ju förstås att man vill slå sina egna rekord och bli bättre och bättre. Men jag tänkte då som så att jag tror man har svårt, eller åtminstone JAG själv har svårt att se vad jag faktiskt klarat av och hur många lopp som faktiskt gått riktigt bra, oftast är det lätt att stirra sig blind på allt det man inte klarat och inte uträttat.
Lite likadant som allt annat i livet. Jamen man kunde ju gjort bättre ifrån sig, eller : Nästa gång, ja då...
Sedan läser jag bloggar om personer som fått någon sjukdom eller personer som kämpar med att gå ner i vikt. Då kan det ju verka lite småaktigt av mig att klaga på att jag springer någon minut för långsamt, jag menar, det finns väl värre problem i världen. Det kan finnas många olika problem. Hälsan sätter förstås stopp för mycket (en del personliga rekord t.e.x.) men det är inte mycket till tröst heller att tänka på att någon annan kanske har det värre, ibland kan man tänka -oj vad jag har det bra. Men saknar man hälsan själv, då för tillfället så kanske det inte gör mig någon nytta att tänka på någon som har det värre.
Men inte vore det så lätt att vara en elit idrottare heller, tänk vilken tid och energi det skulle ta. De får säkert offra en del också. Mestadels vill jag må bra av min löpning och just nu har den stagnerat.
Med "sjukdomarna" följer också en hel del tid till att tänka efter. Nu känns det som om jag borde varit nöjd när jag sprang 20 - 30 km i veckan (2010), jag hade tränat ordentligt hela våren, allt gick "som på räls", så att säga men när det väl var dags för helmaraton gick jag in i den berömda väggen. Kroppen och psyket var slut, det blev total stopp vid 28 km, 14 km kvar. Har ibland tänkt att jag kunde ju ha promenerat resten. Men nej, jag hade tränat så hårt jag ville ju ha en bra tid. Dit for allt jag jobbat så hårt för.
"Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Resten av säsongen var ju en succé men det kan jag glädja mig åt först nu, när jag blickar tillbaka och inser hur många fina lopp jag ändå fick vara med om det året. Vad betyder då ett lopp när det kommer nya utmaningar hela tiden! Och någongång måste jag väl bli frisk och då är det 10 km på 50 minuter som är mitt mål..till att börja med :-)
Ännu en kommentar om detta inlägg, eftersom min sambo och jag lämnade att tvista om detta :-) Han menar att jag inte gick in i väggen utan jag avbröt p.g.a. att magen krånglade. Och det var ju också sant, redan på båten dagen före efter frukosten på båten blev jag "magsjuk" och hade alltså svårt att få i mig någon mat alls på hela dagen före. Drack ingen sportdryck heller under loppets gång (endast några tabletter + vatten) vilket jag har funderat i efterhand att man nog bör göra om man ska springa så långt. Jag tror att kombinationerna av detta ledde till att energin i kroppen tog totalt slut. Om det kan kallas att jag gick i väggen då eller inte kan ju vara en tolkningsfråga förstås men det var nu inte ens poängen med detta inlägg heller att tvista om det :-) Helt klart är ju även att hjärnan säger stopp också, annars skulle ju folk springa tills man svimmar, vilket en del också gör. Det har hänt många gånger att "magen krånglar" under ett lopp och inte avbryter jag för det heller men i det här fallet var energin verkligen slut.
